Om Lisa Larson

Stig Lindberg som redan då var Gustavsbergs unga geniförklarade konstnärlige ledare satt i juryn på den tävlingen, fick på så sätt upp ögonen för Lisa Larson. Han skickade ett brev och bjöd in henne att arbeta i ett år på prov vid Gustavsbergs Fabriken. Hon erbjöds lön under provåret och även en trevlig bostad. Men det unga och idealistiska konstnärsparet Lisa och Gunnar var mycket tveksamma mot all slags kommersiell verksamhet. Men Gunnars lärare Endre Nemes som då var professor på Valand, rådde paret att tacka ja till Stig Lindbergs inbjudan med motiveringen att det rådde en intressant konstnärlig aktivitet på Gustavsberg. Endre hade själv gjort flera monumentaluppdrag på emaljfabriken, där flera gästande konstnärer såsom X:et, C-O Hultén, Lage Lindell mfl arbetade.
Lisa och Gunnar följde Endres råd och reste till den stora fabriken Gustavsberg på Värmdö.
På fabriken fanns förutom Stig Lindberg även Wilhelm Kåge, Berndt Friberg, Anders Liljefors, Carl Arne, Bibi Breger, Karin Björnquist, Sven Johnsson, Elis Eriksson och Kalle Blomquist.
I ”lekstugan” som arbetsplatsen kallades för på fabriken, hade Stig Lindberg fabriksledningens uppdrag att knyta unga lovande konstnärer till verksamheten.
Samtidigt med Lisa Larson kom också Britt-Louise Sundell (sedermera Sundell-Nemes), Gabriele Citron-Tengborg och Eje Öberg till fabriken. De unga konstnärerna fick i princip fria händer i ”lekstugan”. Stig kom att bli Lisas mentor under de här åren och hon kom att betrakta åren som en förlängd utbildningsperiod.

Det var Stig som lärde Lisa om hur den industriella tillverkningen gick till, hur föremålen skulle göras för att passa den industriella produktionen. Serien Paloma från 1955 blev hennes första serieproduktion.
En gång i veckan kom Stig Lindberg för att se vad adapterna hade skapat. Vid ett av dessa tillfällen hade Lisa skapat en liten katt med speciellt uttryck i ansiktet och stolt bar sin svans i vädret. Stig vände och vred på den och undrade om inte Lisa skulle kunna utveckla den lite till så att den skulle kunna passa i serieproduktion. Detta var början till Lisas första serieproducerade prydnadnsföremål. Serien kom att kallas Lilla Zoo 1955 och blev en stor framgång. Den följdes av många fler populära serier som Stora Zoo1957 och ABC-flickorna 1958. Dessa serier involverade många medarbetare på fabriken och serierna tog lång tid att framställa då den serieproducerade processen inte var så utvecklad ännu. Oftast hann man bara med en till två serier om året på den tiden, så Lisa hade mycket tid till att arbeta med unika saker i stengods samt arbeta med uppdrag att utsmycka offentliga miljöer som i foajén till Lundbyskolans aula i Göteborg med ett väggfast konstverk som kallas Cirkus, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, i korridorerna på Nacka sjukhus i Stockholm och Bergshamraskolan i Solna. Hon finns representerad på Nationalmuseum och Nordiska museet i Stockholm, Röhsska museet i Göteborg samt museer i Norge, Italien, Österrike, Tyskland och Japan. (Se mer om dessa offentliga konstverk under fliken ”Offentlig konst” här på sidan.)

På Gustavsbergs försäljningsavdelning insåg man snabbt att Lisa Larsons alster innebar nya och större marknader, så Lisa lärde sig snabbt att ”tänka sig alster i produktion” när hon skapade dem. Vilket innebar att hon ofta gjorde en prototyp som hon sedan förfinade för att passa serieproduktionens villkor så att arbetet för gjutare, modellörer och de andra som arbetade med produktionen skulle få ett rationellt och okomplicerat arbete. För ju enklare ett alster gick genom produktionen ju bättre ekonomi blev det för företaget. Och ju fler av Lisas alster kunde produceras. Det tekniska stödet Lisa fick på fabriken innebar att hon kunde föreslå nya recept för leror och glasyrer vilket medverkade till att hon kom att utmärka sig som en av de mest innovativa svenska keramikerna under efterkrigstiden.

Lisa har berättat att lönen inte var så bra på fabriken men å andra sidan byggde fabriken ett hus efter Lisa och Gunnars önskemål när de var på väg att flytta för att de hade småbarn och ville ha varsin ateljé i anslutning till hemmet. Fabrikens direktör Hjalmar Olsson rullade ut en karta så att de kunde välja plats och de fick rita huset tillsammans med KF:s arkitekter. Det var ett otroligt privilegium men samtidigt var det villkorat med att Lisa stannade längre på fabriken.

Lisa Larson stannade på Gustavsberg i hela 26 år och hann med otroligt många underbara serier, många av dem hittar du här på hemsidan under rubriken ”Alster”.

År 1980 slutar Lisa alltså på Gustavsberg och blev frilansare åt bland andra Duka, KF (Kooperativa Förbundet), Åhléns, Höganäs, Skrufs Glasbruk, Jie Keramik, Sandbergs Design Center Nora (träalster), Rosenthal Studio och Goebel Porzellan i Tyskland. (Du hittar många av de alster hon formgav under de frilansande åren här på hemsidan under rubriken ”Alster”)
Royalties var inte ett begrepp Lisa hörde talas om förrän hon sagt upp sig från Gustavsbergs fabriken 1980.
Under frilansåren reste Lisa mycket både i Europa och till Japan och mötte många spännande människor från hela världen, som inspirerade Lisa i hennes kommande skapande.
År 1982 ansåg hennes tidigare medarbetare på Gustavsbergs ateljén Franco Nicolosi och Siv Solin att samarbetet dem emellan borde fortsätta, så tillsammans startade de tre Lisa Larson Design AB.
De drev företaget framgångsrikt på sin fritid under åren 1982-1992. (Idag drivs Lisa Larson Design AB av Lisas barn.)
År 1992 bildades ett nytt företag med namnet Keramikstudion Gustavsberg, Lisa Larson var delägare fram till år 2003. Modellören Anders Engstrand är nu ägare av företaget och producerar än idag keramik alster i första hand från Lisa Larson men även från andra formgivare.
När Keramikstudion etablerades bestämde sig Lisa för att koncentrera sig på arbetet med det unika stengodset och tog inte längre uppdrag från annat håll. Dock fortsatte hon som formgivare åt Keramikstudion under hela sitt liv.
Hon arbetade även ständigt med olika utställningar världen över. I Japan var hon speciellt uppskattad, där hon har haft flera utställningar genom åren. 2014 lockade hon nästan 72 000 besökare till en utställning på Matsuya Ginza och slog publikrekord. (Se mer under rubriken ”Utställningar”)

När Lisa Larson själv talade om sitt arbete berättade hon gärna om relationen till leran och hur hon fann ny inspiration så fort hon fick den i händerna. Hon experimenterade ofta med olika sätt att forma och dekorera, till exempel genom att låta drejade former bli skulpturer eller rista in expressiva mönster i den mjuka ytan på leran. Men hon gillade även att knåda och kavla degen och på så vis ta hjälp att forma sina olika unika figurer och andra alster. Hon skissade väldigt mycket genom åren, många av hennes tidigare skisser kom att bli figurer långt långt senare och alla skisser har inte ens blivit en figur i lera utan stannat på papperet.

Lisa Larson har tilldelats en rad utmärkelser genom åren, bland annat tilldelades hon den kungliga medaljen Illis quorum 2022.

Lisa Larson blev under sin sju decennier långa karriär en av Sveriges mest älskade och folkkära keramiker, även Sveriges mest internationellt uppmärksammade keramiker.
Minnet av Lisa är högst levande och lever vidare i hennes formgivning och figurer som alltid kommer att vara i tiden, en nationalskatt bevarad för framtida generationer.
Många av hennes återkommande motiv var barn, kvinnor och djur i alla dess former, men hon formgav också bruksföremål och hade en omfattande produktion av unika keramiska verk.
Lisas klassiska figurer är hett åtrådda samlarobjekt över hela världen. En stor del av hennes produktion har gått och går på export till Japan där hennes största publik finns.

Vi på Lisa Larson alster vill genom denna hemsida hedra Lisas minne och samla så många av hennes olika föremål på ett och samma ställe, så att vi alla kan njuta och beskåda hennes otroliga skaparglädje. 😊

Men när inte ens Lisa själv visste exakt hur många keramiska föremål hon hade skapat under sin långa karriär kommer vi aldrig att kunna samla dem alla, men vi gör vårt bästa och hemsidan kommer att uppdateras eftersom.